Lundbergsföretagen

Klicka på bilden för förstoring

 

 

 

Uppdatering: 2013-05-28

Har efter diskussion med Riskminimeraren upptäckt en viktig aspekt som runnit emellan mina fingrar vid en snabb genomlysning av Lundbergsföretagen. Bolaget handlas till upprepade substansrabatter i alla led mellan varven som givetvis ger en viss premie i ett längre perspektiv beroende på om man i alla leden lyckas tajma när substansrabatten är som störst, LE själv har rabatter av både fastighetskaraktär samt inköpsnivåer i industrivärlden.

 

Industrivärlden har stora substansrabatter emellanåt samt att deras innehav har både rabatter samt dolda substansvärden i fastigheter och projekt i exempelvis Skanska med fler, att Fredriks team lyckas pricka substansrabatter vid sina inköp i handelsbankssfären råder det väl föga tvivel om.

 

Industrivärlden med sin historia från Handelsbanken och Krugerbolagen bör ju ha likvärdigt duktiga team och övriga bolag har säkert styrelser sprungna ur samma fågel Fenix så då återstår ju bara spararen själv som måste vara noga med sin tajming. Jag har då själv svarat på frågan om ifall LF klarar att slå en bra indexfond och eftersom börsen som helhet på mycket lång sikt brukar ha en genomsnittsavkastning om mellan 7-8% och det handlar helt på hur kedjan lyckats med ackumulerandet av aktier till höga substansrabatter i samtliga led gör att den mera aktive spararen har goda chanser att lyckas slå börsens genomsnittsavkastning gentemot den mera passive  eller rutinspararen som antagligen inte har samma lycka i detta papper. 

 

Lyckas alla deltagare i sitt förvärv med att utverka bra rabatter i sina inköp så bör bolagets redan ganska höga medelavkastning om 7,7% jämfört med börsens dito borga för att utdelningar Lundberg Tillgodogör sig spiller över på andra ägare med och således höjer totalavkastningen även om det säkert släpar en hel del, grundtanken kvarstår dock att bolaget är att betrakta som mera riskfyllt än en indexfond över tid då enskilda innehav fortfarande kan dra ner avkastningen i kvadrat om det vill sig illa gentemot börsens naturligt stora diversifikation samt att det ställer krav på spararen att ha en viss tajming vilken av naturen av sig självt går förlorad för många som har ett återkommande månatligt eller kvartalsmässigt/årsbaserat handlingsmönster.

 

Sen kan den konspiratoriske ju bara stilla undra om inte handelsbanken börjar känna viss stress runt ägar och maktsituationen i korsägaruppsättningen man gjort emellan Handelsbanken, Industrivärlden och SCA då Fredrik genom sina stora innehav växer i samma takt som bolagsgruppen självt men dessutom har egna kassaflöden som gör att han kan tillföra mer kapital som Gruppen själva inte kan utan att Lundbergs har del i de vinstmedel som iså fall måste användas vilket ger vid handen att innehavet är av mer strategisk kvalitet och att kontrollaspekten är långt viktigare för Fredrik än kapitalmaximeringen, en intressant aspekt utan tvekan tack för tankeställaren.

Slut uppdatering. 

 

Tittade som hastigast igenom Lundbergsföretagen men får lite känslan av en fond i fond utan spännande inslag, industrivärlden är ju i sig självt ett investmentbolag även det som också innehar några av innehaven som Lundbergssfären har som enskilda innehav med.

 

Det som talar för är väl i så fall att man slipper avgifterna som vanligtvis ingår i fonder eller dubbla sådana på fond i fond. Det bör ju i sig självt utan ingående analys härom innebära att om det går dåligt för Handelsbanken, Sandvik, Skanska eller Indutrade så går det dåligt i kvadrat i Lundbergsbolagen och omvänt råder samma förhållande så lite brist på fantasi eller innovation i innehaven skulle jag nog bedöma det hela som, samt att i viss mån höjd risk av samma orsaker vilket jag tycker att man kan utläsa i graferna med.

 

Frågan är om Lundberg slår en indexfond eller om rätt sådan utklassar upplägget med mindre riskfaktor i samma veva. Som Investmentbolag är det antagligen lönsammare att med obetydlig timing köpa Industrivärlden direkt eller kanske till och med sikta på de ingående bolagen som Handelsbanken eller Skanska men styra fritt från den konjunkturella återkommande cykliska nedgången som bankerna och byggbolagen vanligtvis drabbas av i lågkonjunkturer.

 

All form av värdering blir dessutom ganska snårig då det handlar mycket om inbördes viktningar istället för dom enskilda bolagen så sett som ett innehav som man inte alls behöver engagera sig i eller som att man väljer sida med Lundberg med hjälp av sitt sparkapital kanske det skänker viss tillfredsställelse men det finns utan tvekan både mer spännande och lukrativa, både investmentbolag och enskilda bolag eller investeringar därute som med obetydlig diversifiering uppnår alla fördelarna men besparar lite av inneboende riskerna i upplägget.